1. Narnia: Häxan och Lejonet -CS Lewis
Jag vet inte hur många gånger jag har läst om hur Aslan offrar sig på stenbordet och låter den vita häxan avrätta honom och det är lika hemskt och sorgligt varje gång fast man VET att det kommer bli bra. Fast man vet att de är det enda sättet för Narnias invånare att äntligen bli fria och slippa den långa vintern.
2. Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson
En ganska stillsam bok som inte gör mycket väsen av sig, precis den typen av tystnad som man vill ha när man känner sorg och egentligen är den inte sorglig utan mer hoppfull, men jag tycker om den. Som en stillsam citronkaramell.
3. Ps. I love you - Cecilia Ahern
Att hitta den vackraste människa känns helt osannolikt, att han älskar dig är ännu större men att inte få leva tillsammans resten av livet känns så orättvist som om allt bara var för bra. Tycker så mycket om Aherns bok, som en varm filt när det är kallt ute, när det regnar och det enda sällskapet man har är ensamheten.
4. Freaky Green Eyes - Joyce Carol Oates
Sorg är inte bara tårar, sorg är ilska och förnekelse, ibland kanske det är det enda som gör att man överlever. Speciellt när man förlorar det enda man kan lita på och de människor som ska skydda en bara gör en rädd, inget kan ta platsen av en mor.
5. I taket lyser stjärnor - Johanna Thydell
Nej, ingen kan ta platsen av en mor, det spelar ingen roll om hon är svårt sjuk och knappt orkar fira jul, någonstans måste man leva vidare, någonstans måste man orka ändå.
Det blev ingen bokfemma på temat sorg, det blev snarare hopp som var temat, och det kanske ändå det som är den röda tråden, jag vet inga böcker om sorg som inte har en strimma hopp, som inte får en att vilja gå vidare och göra gott...
4. Freaky Green Eyes 5. I taket lyser stjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar