Den tolvårga Emily Iris bor tillsammans med sin familj på en lugn gata i Johannesburg, på ytan en mycket idyllisk tillvaro. Men hennes föräldrar bråkar ständigt att hon ofta kryper ner hos sin storasyster Sarha för att slippa höra dem om kvällarna. Men en kringresande familj kommer en dag och Emilys far låter dem ställa sin husvagn i deras trädgård. Kanske kommer deras föräldrar att sluta bråka eller är det kanske för många sprickor mellan dem.
När man ser omslaget tror man verkligen att det är en bok där inget ont händer, där flickor är flickor och det svåraste de kan råka ut för är att pojken de tycker om inte besvarar det. Men det är en ganska svart berättelse som berättas, om en mor som knappt verkar se sina döttrar. Om en fader som inte ser att hans fru håller på att glida bort, en arg ung man som inte vet att hanteras med det ömtåliga och en ung flicka som inte vet hur hon ska hålla det onda borta. På något sätt påminner hon mig om Oates på ett bra sätt, jag tycker om hennes sätt att blanda nytt och gammalt och de sagorna som finns invävda i berättelsen är helt underbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar