Han skrev tolv brev på en månad men när han kom hem var det någon annan som hade fångat Hjärtans Fröjd, hur glömmer man doften av citronmeliss och den vackraste flickan som någonsin funnits? Men då träffas de på bussen och han tänker att de kanske ändå kan vara vänner, om han bara vetat.
Efterföljaren på den underbara Hjärtans Fröjd om den första brännande kärleken. Har man läst den första boken så frågar man sig verkligen varför man måste skriva en fortsättning för den har verkligen det perfekta slutet. Det går inte att skriva berättelsen igen, det går inte att göra om den. Men det fungerar faktiskt till viss del så lyckas han återskapa magin in Hjärtans Fröjd och man längtar bara tillbaka men sen kommer verkligheten ifatt en och man inser att en fortsättning är bara som ett blekt eko av den riktiga berättelser, vissa saker ska få vila ifred...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar