Simon kan inte låta bli att titta på Sophie, vackra, lyckade Sophie som har allt man kan önska och verkligen är den sötaste tjejen av alla i plugget. Men Sophie skulle aldrig se till en sån som Simon, tönten som spelar WoW istället för att gå på fest och som alltid hänger med den ännu töntigare Micke. Men så kommer påsklovet och Simon och Sophie träffas av en tillfällighet och av någon anledning blir de vänner men hur ska det gå när lovet är slut och skolan börjar igen?
Ganska söt "Romeo och Julia"-berättelse där det inte alls är självklart vem som ska vara med vem och hur svårt det kan vara när alla tror att det ska vara på ett vis. Men bäst var ändå slutet, "Simon says" är ganska coolt i alla fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tyckte också den här boken var bra, men slutet var fruktansvärt. Haha ;)
Skicka en kommentar